Nu är jag lite smått förbannad måste jag medge. Som (gissar jag) alla andra i Sveriges ölvärld såg jag nyss SVTs satsning "Den stora ölresan". Efter en lång utläggning om tjeckisk pilsner och hur ett marknadsföringstrick förde den till Sverige och gjorde Falcon stenrika på Staropramen kommer så ett antal lärdomar.
Framför allt har vi lärt oss något som ju alla redan visste: skillnaden mellan öl och vin är att man inte smakar på öl. Klippet med reporterns "experiment" där han sveper ett glas vin för att se hur en öldrickare uppfattas av vindrickare när de beter sig som just "öldrickare" svider långt inne i mig. Jonas lyckas här sprida dynga över både öl- och vindrickare. Han polariserar dryckesvärlden till dessa två läger; något som är mycket vanligt men som jag likväl tycker oerhört illa om. Vidare trycker han ner vinvärlden som snobbiga, självgoda människor som inte törs bli fulla, och verkar samtidigt "lyfta upp" öldrickare som personer som verkligen vet hur man sveper ner sin alkohol och låter den göra det jobb som den enligt honom är till för: berusa.
Strax därefter träffar han Teo Musso, bryggare på Baladin, som kanske leder den italienska mikroölrevolution som vi nu ser. Vid besöket blir han besviken över att man plötsligt "gör öl som man gör vin", och att Teo Musso tydligen verkar fokusera på ölernas sinnesintryck snarare än på berusningen.
Det är dock först på slutet jag blir riktigt förbannad: vad fan gör en gammal småländsk gubbe som blandar soja i lättöl för att han saknar det "mörka" lättölet i ett sådant här program? En gubbe som villigt medger att färgen är det enda han bryr sig om, utan att alls reflektera över smak eller doft? Drick du ditt sojaöl gubbe, men jag kan snarast rekommendera dig en ögonbindel om det nu är färgen som är så viktig. Framför allt tycker jag att du kan sitta där i din stuga och tjata på din ICA-butik, men du har uppenbarligen ingen plats i något som kan kallas ölkultur. Det som tröstar lite kanske är Jonas diplomatiska beteende när han får smaka sojaölet: av ansiktsuttrycket att döma tycker han att det smakar fullständigt vidrigt, något han givetvis inte säger i gubbens hem. Nej, klipp bort.
Jag tänker se de övriga avsnitten också. Dock krävs en fullkomlig helomvändning för att det i mina ögon ska bli ett program som inte är fullständigt pinsamt, sorgligt och patetiskt.
Framför allt har vi lärt oss något som ju alla redan visste: skillnaden mellan öl och vin är att man inte smakar på öl. Klippet med reporterns "experiment" där han sveper ett glas vin för att se hur en öldrickare uppfattas av vindrickare när de beter sig som just "öldrickare" svider långt inne i mig. Jonas lyckas här sprida dynga över både öl- och vindrickare. Han polariserar dryckesvärlden till dessa två läger; något som är mycket vanligt men som jag likväl tycker oerhört illa om. Vidare trycker han ner vinvärlden som snobbiga, självgoda människor som inte törs bli fulla, och verkar samtidigt "lyfta upp" öldrickare som personer som verkligen vet hur man sveper ner sin alkohol och låter den göra det jobb som den enligt honom är till för: berusa.
Strax därefter träffar han Teo Musso, bryggare på Baladin, som kanske leder den italienska mikroölrevolution som vi nu ser. Vid besöket blir han besviken över att man plötsligt "gör öl som man gör vin", och att Teo Musso tydligen verkar fokusera på ölernas sinnesintryck snarare än på berusningen.
Det är dock först på slutet jag blir riktigt förbannad: vad fan gör en gammal småländsk gubbe som blandar soja i lättöl för att han saknar det "mörka" lättölet i ett sådant här program? En gubbe som villigt medger att färgen är det enda han bryr sig om, utan att alls reflektera över smak eller doft? Drick du ditt sojaöl gubbe, men jag kan snarast rekommendera dig en ögonbindel om det nu är färgen som är så viktig. Framför allt tycker jag att du kan sitta där i din stuga och tjata på din ICA-butik, men du har uppenbarligen ingen plats i något som kan kallas ölkultur. Det som tröstar lite kanske är Jonas diplomatiska beteende när han får smaka sojaölet: av ansiktsuttrycket att döma tycker han att det smakar fullständigt vidrigt, något han givetvis inte säger i gubbens hem. Nej, klipp bort.
Jag tänker se de övriga avsnitten också. Dock krävs en fullkomlig helomvändning för att det i mina ögon ska bli ett program som inte är fullständigt pinsamt, sorgligt och patetiskt.