lördag 27 oktober 2012

Gueuze Tilquin

Första gången jag stiftade bekantskap med Pierre Tilquin var sommaren 2009 när jag och Filip träffade honom på Chez Moeder Lambic i Bryssel. Vi pratade lätt med honom och insåg att han var oerhört insatt i de spontanjästa ölernas värld, varpå han berättade att han höll på att starta upp ett alldeles nytt lambik-blanderi. Detta är inte någon vanlig händelse. Senast det skedde var när de Cam började blanda lambik drygt 10 år tidigare, och gången innan det vågar jag inte ens uttala mig om, men länge sedan var det och just innan de Cam startade upp fanns faktiskt bara två gueuzeblanderier: Hanssens och Drie Fontinen. Gueuzerie Tilquin är unikt på ett annat sätt också: Pierre utmanar traditionalisterna genom att ha sitt blanderi i Wallonien i stället för Vlaams-Brabant, vari samtliga övriga gueuzeproducenter håller till. Eftersom gränsen endast är ett par kilometer från blanderiet kan det dock antas att det inte gör någon enormare skillnad.

Förra året var det så premiär för Gueuze Tilquin à l'Ancienne. Den första årgången kom egentligen ett år för tidigt. En lambikblandare köper nämligen inte lambik, som man kan tro av namnet, utan vört. Blandaren slipper därför bryggprocessen med att utvinna socker ur malten och koka vörten under många timmar (betydligt längre för lambik än för så gott som alla andra ölsorter), utan får vörten färdig och kan tappa den på sina egna träfat och låta sin egen lokals flora av mikroorganismer ta hand om jäsningen. Därför tar det även för en blandare tre år från uppstart till en färdig treårig lambik. Uppstarten av ett lambikblanderi är därför ingen lätt process rent ekonomiskt; först tre år efter första gången vörten hälls ned i sitt koelschip kan den första gueuzen blandas. Därefter följer vanligtvis något halvår av lagring på flaska innan produkten är redo att säljas och företaget således kan registrera sin första inbetalning.

Den första årgången av Pierre Tilquins gueuze är därför lite annorlunda. Källorna går isär; jag har bestämt för mig att Pierre själv sade att han planerade att köpa in färdigjäst och lagrad treårig lambik för att blanda med sin egen ett- och tvååriga och kunna släppa ut på marknaden redan sommaren 2011. På flaskorna står dessutom att det är en blandning av 1-, 2- och 3-årig lambik, men på andra ställen har jag läst att denna första årgång skulle ha bestått av endast 1- och 2-årig lambik. Eftersom Oude Gueuze är ett skyddat namn ("Traditional Speciality Guaranteed") och reglementet säger att den äldsta komponenten i en Oude Gueuze måste vara lagrad minst 3 år väljer jag att tro att Pierre köpte in färdig gammal lambik för fjolårets gueuze. Resultatet blev hur som helst framgångsrikt och hyllades ölvärlden över. Nu i somras var det så dags att leva upp till den första årgången genom att släppa den första "vanliga" gueuzen. Nyligen testade jag de två första årgångarna av hans gueuze parallellt.


Utseendet är som synes snarlikt de två årgångarna emellan: grumligt halmgult med ett litet, vitt skum.
Årets årgång (märkt 2011/2012): Fruktig doft fylld av citrus och lite stall. Smaken är citrusbetonad och tydligt syrlig, lätt bitter och med en viss humlearom. Fräscht och mycket gott.
Fjolårets årgång (märkt 2010/2011): Djup, mogen doft med fyllig unkenhet och en liten ton av bränt gummi. Kraftigt syrlig smak, unken och fantastiskt välbalanserad med toner av halm och damm. Ölet har överlag ett otroligt djup som den nyare versionen inte kommer i närheten av.

Det råder ingen som helst tvekan om att den äldre varianten faller mig mycket mer i smaken. Jag är ett stort fan av en djup och unken gueuze och föredrar den så gott som alltid framför en mer citrusbetonad. Även om detta givetvis ändras med ålder så har jag svårt att tro att ett års lagring kan göra denna enorma skillnad som finns mellan Tilquins första två årgångar. I så fall är detta en gueuze som lagras otroligt fort. Troligare är då att den inköpta treåriga lambik som användes till fjolårets version ger ett större djup än hans egen treåriga lambik ger, vilket jag tycker är lite oroväckande inför framtiden. Jag tänker dock fortsätta köpa hans gueuze, för även om jag föredrar den äldre så är årets version fortfarande ett fantastiskt öl. Jag tänker också göra om denna vertikal nästa år för att få en bättre blick över hur hans öl utvecklas med tiden.

Pris/tillgänglighet: Båda årgångarna har kommit som tillfälliga nyheter på systembolaget och kostat runt 55 kronor för en liten flaska och 100 kronor för en stor. Det finns fortfarande gott om flaskor kvar av årets version, så spring och köp!

1 kommentar:

  1. Jag tycker mig känna (halv-)tydliga Cantillon-smaker i 2010/2011-versionen. Jag vill dessutom minnas att Pierre Tilquin stolt sa att han var den enda som någonsin fått använda Cantillon-lambik i sin öl (förutom Cantillon själva förstås).

    SvaraRadera