Korta festivalreflektioner

Jag befinner mig just nu i Stockholm, som så många andra ölnördar i det här landet. Igår besöktes Stockholm Beer and Whisky festival, och trots att så många andra redan gjort det bättre och mer ingående så vill jag dela med mig några ord om upplevelsen.

Förra året gjorde jag debut på festivalen, med en viss besvikelse som följd. Många ställen hade bara alldeles för stora smakprover, utbudet var mindre än jag förväntat mig och festivalen var enligt min smak för stor eller kanske inte tillräckligt nördig helt enkelt. I år var intrycken annorlunda. Bättre utbud och många utställare som gärna hällde upp femcentilitersskvättar av ölen gjorde denna festival till en betydligt trevligare upplevelse som klart når upp till, och kanske förbi, den Köpenhamnska ölfestival med vilken jag är betydligt mer bekant. Det stora whiskyutbudet är för mig som en fin bonus, som ger möjligheter till att smaka nya drycker även när magen börjar fyllas av för mycket öl (jag tenderar att fylla magen fortare än levern på ölfestival).

Omnipollo Nebuchadnezzar utsågs välförtjänt till bästa öl. Den enda svenska DIPA jag testat som kommit i närheten av Nebs fantastiskt fruktiga humleprofil är Oppigårds Drakens DIPA, som blev så populär för något år sedan.
Brekeriet levererar. En underbar saison och ett kanske ännu bättre svartvinbärsöl, kombinerat med ett rököl som hade en kraftig men inte helt oangenäm ton av bränd komocka.
Den första batchen av Mikkeller Black fortsätter att mjukna och bli bättre,
Boulevard är ett bryggeri jag funderat på att byta till mig öl från utan att det blivit av, så det var kul att få testa några öler därifrån. Tank 7 Farmhouse Ale får mig verkligen att vilja utforska bryggeriet närmare.
Westbrook fortsätter imponera på mig, den här gången med underbart unkna och sura Brett and no Mices.