lördag 10 november 2012

Great Leap Brewing

Jag befann mig tills i förmiddags i Beijing och tänkte försöka ge en bild av ölscenen i denna stad med drygt dubbelt så många invånare som Sverige.

Det dricks Tsingtao, och kanske hellre, Yanjing, med fördel då den lättare varianten på 2,8% (även om jag bestämt vill minnas att 8-gradersvarianten var märkt ">= 3.1%"). Nu är Beijing en oerhört delad stad, med ett enormt spann av ekonomiska förutsättningar för olika människor, och detta avspeglar sig även på ölscenen. Går man in i en matvarubutik i någon av de lite dyrare delarna av staden så finner man öl som Chimay, Guinness och ett gäng tyskar, förstås till betydligt högre priser än de inhemska ölerna.

En sökning på Ratebeer tog mig till några mer specialiserade ställen, för att finna att de flesta av dessa faktiskt enbart serverade importerat öl. Ett par ställen med klart godkänt sortiment av belgare kunde hittas. Enligt Ratebeer finns även några bryggeripubar som är startade i tysk Brauhaus-stil och som, i bästa fall, kan reproducera de vanligaste tyska ölstilerna någorlunda väl. Detta var jag inte särskilt intresserad av, så jag styrde mot vad som verkar vara en väldigt en väldigt ensam ölnörds-oas i Beijings torra öl-öken: Great Leap Brewing. Föga förvånande ska det till en emigrerad amerikan för att få någon ordning på ölkulturen.

Great Leap Brewing är en liten bryggeripub gömd i en labyrint av smala gränder strax norr om centrum i Beijing. Man äntrar en innergård med tak och plastgardiner, prydd av ett antal bord och uppvärmd av infravärmare. På andra sidan innergården kan man gå in i själva puben, och finner en bardisk med två barstolar, en griffeltavla med 15 fatöl, samt ett bord med två soffor där gissningsvis ungefär sex personer får plats. Det är med andra ord utomhus som gäller för de flesta kunder, något som funkade helt ok trots att temperaturen nog kröp ner en bit under 10 grader den kvällen.

En flight med runt 15 cl vardera av 4 öl kostar ungefär 55 kronor, men då måste man välja ett öl från varje priskategori (jag lyckades dock övertala bartendern om att ge mig en flight med godtyckliga öler till ett lite dyrare pris). Amerikanska pints kostar mellan 45 och 65 kronor. Jag hann med att testa 12 av bryggeriets 14 öler (den 15:e kranen var en gästkran som för närvarande huserade ett öl från Boxing Cat). Här följer några korta smaknoteringar:


Från vänster till höger:
Pale Ale No. 6 - Sötfruktig med balanserad maltighet och lite vingummi. Nästan en liten ton av ris. Lite ananas. Slinker ner väldigt lätt.
Cinnamon Rock Ale - Mycket parfymatisk med doftljus i mängder. Kryddig med en ton av lavendel. Mycket märklig, men slinker ner den också.
Little General IPA - Tycks vara något av bryggeriets flaggskepp, och jag förstår varför. Fruktig och söt med liknande maltbas som Pale Ale No. 6, fast mer. Dessutom ett rejält bett av fräsch humle, som lägger till tallbarr, mandarin och en enligt mig inte alls störande antydan till tvål. Detta är riktigt bra.
Hop God 120 - Tydligt söt med mycket gelégodis. Viss parymatisk ton och en ganska rejäl fruktighet, men utan så mycket bett från humlen som i Little General. Ändå en okej "godis-DIPA", om det nu är en stil.


East City Porter - Relativt ljust brunt, mycket grumligt öl. Ser inte direkt ut som en porter. Doften är sprängfylld av katrinplommon. Smaken är mycket söt och helt utan någon rostad ton. Fokus ligger på katrinplommon, med några gästspel av torkade aprikoser och russin. Utanför stiltypsdefinitioner är detta som bäst "intressant", men efter stil är det totalt värdelöst.
Honey Ma - Örtig och kryddig. Toner som påminner om pors, rosmarin och salvia, samt en del honung. Söt, lättdrucken och helt ok, även om stilen knappast är min favorit. (Notering i efterhand: Detta öl är bryggt med szechuanpeppar, vilket kan förklara den blommiga kryddigheten.)
The Prosperer - Aceton. Denna ton dominerar nästan helt och är inte alls angenäm. Det enda som minner om ett öl är en liten antydan till efterbeska. Jag har ingen aning om vad som har gått fel här, men detta är mer eller mindre odrickbart.
Negrito Generalissimo - Likt "portern" är denna black IPA relativt ljust brun och ganska grumlig. Ölet är däremot betydligt mer välgjort - fruktigt och friskt, om än med en maltbas som snarast hör hemma i en brown ale. Den vid det här laget välkända söta, godisaktiga fruktigheten återkommer också. Skulle vara en helt ok India Brown Ale!


Heaven in Earth Kölsch - Mycket säd, som majs och lätt puffat ris. Väldigt lätt öl, men välgjort och utan fel. Slinker ner.
Iron Buddha Blonde - Sötfruktig med torkad frukt, främst aprikoser. Lätt efterbeska. Helt ok.
Aggressor - Örtig och lätt besk med en markerad sötma. Tydligt maltig och med en antydan till lakrits.
Mocha Stout - Snyggt rostat stout med fin kaffesmak. Påtaglig, men inte överdriven syrlighet. Välgjord och mycket trevlig, och visar att bryggeriet faktiskt kan brygga "mörkt" öl.

Överlag ett helt ok mikrobryggeri, vilket är kul för en ölscen som den i Beijing. Å andra sidan tror jag att ölrevolutionen i Kina är en bra bit bort: andelen västerlänningar man ser går från 0% (i utkanten av staden) via 5% (vid stora turistattraktioner i centrum) till uppåt 75% (på Great Leap Brewing). Jag tyckte dock att det nästan var lite skönt, inte minst eftersom det innebar att det faktiskt fanns folk som pratade engelska där.

2 kommentarer:

  1. Verkade västerlänningarna som hängde på Great Leap vara turister eller sådana som bodde i Beijing? Kul att god öl börjar dyka upp även i Kina men kanske lite synd om den skulle vara beroende av turister och inte klara sig på inhemskt intresse.

    SvaraRadera
  2. De flesta verkade vara bosatta där; västerlänningar som fått nog av ris-lager och vill ha något riktigt. Å andra sidan påstod bartendern att det brukade vara en större andel kineser där än kvällen då jag besökte.

    SvaraRadera