Pajottenland - när antik ölkultur är som bäst

Jag tillbringade nyligen en långhelg i trakterna kring Bryssel för att vidare utforska de spontanjästa ölernas förlovade land. Med ett intensivt schema så hanns ganska mycket med under de tre hela dagar vi var i Belgien. Vi lyckades besöka 3 Fonteinen, Tilquin, Cantillon och de Cam, byta lite öl med trevliga belgare, uppleva Weekend of Spontaneous Fermentation och kolla in pubmiljöerna och öllistorna på De Heeren van Liedekercke, de båda Moeder Lambic och In de Verzekering Tegen de Grote Dorst.

Det var fyra år sedan jag senast var i brysseltrakterna, men jag vill tillbaka inom betydligt kortare tid än så. Lite känns det som ölnördarnas oupptäckta paradis, en plats där ölets verkliga eldsjälar får verka för att bevara deras flera sekel gamla tradition utan att särskilt hårt drabbas av exploatering eller "hype". En plats där passionen för öl är vad som räknas. En plats där en bryggare eller blandare kan ta sig för pannan och till synes verka bekymrad över att hans öl säljer slut så snart det är färdigt.

Intressantast tycker jag är att besöka de mindre ställen som ligger lite utanför vad som kanske är det normala stråket för en ölnörd i Bryssel. De små blanderierna utanför stan, eller de gammeldags inredda lambic-caféerna dit lokala (främst äldre) går för att få sig ett glas traditionell lambic. Det är här många av de verkliga entusiasterna huserar, som Karel Goddeau hos de Cam, bröderna Panneels (som driver In de Verzekering Tegen de Grote Dorst) eller Pierre Tilquin. Herrar som gärna tar sig tid till en rejäl pratstund och berättar om sin kärlek till regionen och till lambic.

Pajottenland är för mig unikt. Inte för att det är den enda plats där man kan hitta fantastiskt öl, eller fantastiska ölställen. Nej, det är unikt för att detta fantastiska öl och de som producerar eller serverar det är en del av en tradition, en kultur och något av en gammal lokalpatriotisk stolthet. Jag avundas dem deras ölkultur, liksom jag avundas italienarna, fransmännen och spanjorerna deras matkultur. Jag fascineras helt enkelt över hur mat- och dryckeskulturen kan integreras så i den övriga, traditionella kulturen. Det är något jag saknar i ett Sverige där det närmaste vi kommer är kulturen att supa sig full på snaps som är kryddad till extremerna för att dölja den motbjudande smak som spriten hade från början.

Fotnot: Pajottenland är ett område väster om Bryssel, till synes inte riktigt väldefinierat. Som jag förstår det skulle området inkludera välkända lambicställen som Girardin, de Cam och nedlagda Eylenbosch, men inte exempelvis Cantillon, 3 Fonteinen eller Boon. Däremot finns i Pajottenland en del gamla traditionella lambic-caféer som till exempel De Rare Vos och In de Verzekering Tegen de Grote Dorst, och Pajottenland anses ofta intimt förknippat med lambic och dess historia.